Caroline

Läste en väns blogg, han skriver artiklar om hur vi kan hindra jorden från att gå under. Uppmanar oss att flytta ut i skogarna och odla vår egen mat. Han kan så mycket han, så påläst.
Så kikar man på sin egen blogg där man gnäller över att man får bo lite trångt ett tag eller hur jobbigt det är när kaffefiltret viker sig i bryggaren. Eller över att man har klimatångest... men man gör inte ens hälften så mycket åt det som han gör.
Han är i rörelse och gör konkreta förändringar... visst, mitt kylskåp innehåller mer ekologiska produkter än det nånsin gjort och jag har fått upp ögonen för att läget är allvarligt.
Men jag vet att när jag kommer hem i sommar kommer jag ta bilen till en del ställen jag skulle kunna gå till, sträckor man i vanliga fall cyklar eller går bara för att man inte har nån bil... man unnar sig sånt när man är hemma... unnar sig att släppa ut lite mer gift i naturen. Jag kommer antagligen ha med mig mat i plastburkar till jobbet som jag slänger in i micron när det blir lunchdags. För även om man är medveten så orkar man helt enkelt inte leva som man borde.
Det har jag erkännt för mig själv för längesen, jag tror ändå det finns en sundhet i det. Min klimatångest skulle växa till ett berg om jag läste artikel efter artikel om ämnet, om jag aldrig tillät mig själv att ta bilen, om jag slutade äta glass bara för att det krävs mer energi att tillverka en glass än ett mål mat. ( har jag hört... )
Men visst, det är ett jobbigt dilemma. Förträngning och låtsas att det inte regnar när det i själva verket öser ner gör ingen skillnad. Men det är skönt och kanske nödvändigt att sticka huvudet i sanden en liten stund.

Jag har vissa mål med min sommar.
En del utav dom görs endast möjligt genom det där tråkiga men ibland oundvikliga.... pengar!
Jag vill köpa congas och en ny kamera!

Igår var jag och tittade på mitt rum i kollektivet. Det var ju lite mindre än vad jag trodde :)
Ungefär lika stort som mitt sovrum i min förra lägenhet.
Jag fick nästan lite panik när jag insåg att jag tackat ja till ett boende som inte kändes roligt att flytta till.
Jag kände mig inte glad när jag åkte därifrån med nyckeln till mitt nya rum i väskan...
Inte nån var hemma utav de som bor där men jag hoppas på trevligt folk.

På onsdag åker jag neråt Blekinge igen :)
Jag ser fram emot det! Jag saknar min familj litegrann och alla vänner.
Nu börjar det bli svalt nog att hiva i sig en kopp kaffe ;)

Nu ska ni få höra!
Jag har fått boende i höst, i ett kollektiv mitt inne i stan.... faktiskt på den vägen där replokalen jag jobbar i ligger.
Märkligt hur saker löser sig ibland :)
Jag känner mig välsignad och jag vet att jag är det

Tänka sig, Caroline pluggar :)
Och då måste man väl få smita undan en pytteliten stund?
Mina ben smyckas av blåmärken och myggbett... det är sommar hörrni!
Och jag bor i staden som ibland får värmerekord! Så min kropp längtar efter de blekingska friska havsvindarna, jag tror på allvar den befinner sig i chock över denna torra luft. ( Är jag gnällig nu igen Evelina?)
Idag kröp jag in i hörnet av balkongen där det är lite skugga MEN med benen i solen, då kan även jag sola! Yeey!
Och vet ni... jag har gjort mera skivfynd !
Soundtracket till "Oh brother where are thou", jäääättebra! Den har gått om och om igen hela veckan.
Bluegrass/blues/country. Liijde gutt!

Igår var det någon slags högtid som gjorde att det var extra mycket raggarbilar i mitt område.
"put your hands up in the air put your hands up in the air!!"
" Carina Berg, mitt hjärta slår så hårt för dig. Så gör slut med Kristian Luuk - bli ihop med mig!"
Hm, vad hände med allt dansbandsröj man brukar få höra utanför fönstret? :)